Utvisa utvisarna

Varje dag publicerar tidningar artiklar om människor som utvisas till ett land där de riskerar sina liv, där de kommer mista kontakten med sin familj och i vissa fall också där en hel familj utvisas - till olika länder. Varje artikel gör ont att läsa, och jag skäms över att vara svensk. Är det verkligen så vi väljer att behandla våra medmänniskor?

Idag läser jag om Pari och Dilsa, ett flatpar som flytt från Irak till Sverige efter att de mordhotats i sitt hemland pga sin sexuella läggning. Nu väljer det trevliga, välkomnande, säkra landet Sverige att skicka tillbaka dessa kvinnor, trots att migrationsverket säger att den som riskerar att förföljas på grund av sin sexuella läggning ska få skydd i Sverige.

Vissa partier betydligt längre till höger anser att invandringen måste skärpas, och det är verkligen inte bara SD utan även partier i Alliansen. Vissa av dessa partiet försöker också få bort lagen om hets mot folkgrupp eftersom de anser att "alla är lika mycket värda och ingen ska särbehandlas". Fin tanke kanske man kan tycka, men vi är ljusår ifrån att det fungerar i praktiken. Så länge utsatta grupper är just utsatta och oaccepterade i samhället, behöver vi dessa olika lagar för att stärka deras positioner. Så länge muslimer, bostadslösa, handikappade, kvinnor och HBT-personer blir diskriminerade och negativt särbehandlade, behöver vi kämpa för dessa personers rättigheter. Så länge orättvisor i samhället finns, måste vi slåss för att minska dem.

Jag vill leva i ett Sverige där utsatta människor kan få en fristad. Jag vill att vi hjälper de svaga i samhället och stärker deras positioner så att vi på sikt inte har några särskilda utsatta grupper.