Äntligen upprättelse?

Det innan valet uppmärksammade fallet om Annica Holmquist, som blivit utförsäkrad trots att hon lider av en svår kronisk sjukdom som gör henne oförmögen att arbeta, har nu åter tagits upp och i dagens Aftonbladet kan vi läsa att försäkringskassan nu ändrat sig och ger Annica ersättning retroaktivt från augusti.

"Äntligen upprättelse!" Kommenterar många till artikeln. Och visst är det fantastiskt att Annica äntligen kan få leva ett någorlunda värdigt liv utan att behöva låna ihop pengar till mat. Men jag blir samtidigt så förbannad. Ska det verkligen behöva ta så förbannat lång tid, ska det verkligen behövas en formulering som "nedsatt för all överskådlig framtid" för att försäkringskassan ska fatta att en människa inte kan leva på luft? Jag tycker synd om alla som arbetar på försäkringskassan, som har sina skitregler att följa och tvingas säga nej till människor som de (förhoppningsvis) skulle vilja hjälpa. 

Man kan inte välja när man blir sjuk. Jag vill leva i ett samhälle där jag vet att jag kan få hjälp om jag blir sjukskriven, eller om mina barn blir sjuka. Jag vill inte att de redan utsatta ska straffas för något de själva inte valt. Jag tror inte att alla sjukdomar går att bota, jag tror inte att alla tillstånd går att rehabilitera. Självklart krävs att man först försöker, precis som att vi försöker bota en cancer det första vi gör. Men när man inte KAN arbeta, ska man inte behöva tvingas till att hävda sig, avslag efter avslag. Många tror att vänstersidan vill ge bidrag utan några som helst kontroller på att bidraget behövs, men det är bra ren och skär naivitet och okunskap. Självklart ska rätt människor få rätt ersättning, och självklart ska vi hjälpa människor tillbaka till arbetslivet i 100% av fallen där det är möjligt. Men det är inte alltid möjligt.

Några ord om det som Alliansen kallas "bidragslinjen" som de alltså tycker är motsats till deras "arbetslinje". Alliansen hävdar att med vänsterns politik lever alla på bidrag. Jag hävdar att det är precis lika många som behöver bidrag oavsett vilken politik som förs, men det är skillnad på vilket bidrag man får samt om bidragen blir beviljade. Antalet människor med socialbidrag har ökat dramatiskt under Alliansens styre, just därför att sjuka människor blivit utförsäkrade och tvingats gå till socialen. Jag tycker inte att sjuka människor som inte kan arbeta hör hemma på socialen. Jag tycker rätt bidrag ska betalas ut för rätt anledning - sjuka människor ska få sjukersättning. Jag tycker inte heller att det är värdigt ett modernt samhälle att sjuka människor blir fattiga människor, jag tycker inte det är värdigt att 250 000 barn i Sverige lever under fattigdomsgränsen, många pga att deras föräldrar inte kan arbeta.

Alliansens politik går ut på att alla kan arbeta, men alla vill inte. 

Vänsterpartiets politik går ut på att alla vill arbeta, men alla kan inte.