fredag 26 november 2010

Den moderna skolan - en tillbakagång

Den skolpolitik som förs av Alliansen, och ffa Folkpartiet, går ut på att olydiga elever ska straffas för att de duktiga eleverna ska få arbetsro. Arbetsro har varit ett slagord under valspurten, och jag tror många röstade för arbetsro utan att egentligen fundera på innebörden i själva politiken. Folkpartiet tror på 50-talets pekpinnar, skamvrår och lärarnas auktoritet. Vänsterpartiet tror istället på fler specialpedagorer, utbildade lärare, kuratorer och skolsköterskor. Jag tror inte att elever med koncentrationssvårigheter ("bråkiga barn") får det lättare i skolan genom att bli skrämda till tystnad eller bli ifråntagen sin mössa eller mobiltelefon, jag tror att det är andra saker vi måste satsa på långt innan dessa små bekymmer.

Vi ska vara rädda om våra skattepengar. Vi ska inte vara rädda att betala skatt, men då ska vi också kunna vara säkra på att skatten går till rätt saker. Jag röstar på ett parti som placerar mina pengar till skolorna i form av mer personal i olika yrkeskategorier. Man kan också välja att rösta på ett parti som ger pengar till skolorna i form av att införa reformer som ger lärare rätt att beslagta en elevs mössa och som ger extra pengar till ägare av privatägda skolor om eleverna får bra betyg (som om det är ett bevis på skolans effektivitet och kvalitet). Förra året gick 200 MILJONER av våra, dina och mina, skattepengar, direkt ner i plånboken på ägare till friskolor, pengar som istället kunde ha använts till att anställa x antal specialpedagoger och lärare. Jag tycker inte välfärd ska få handla om vinst, det gäller både skolan och hälso- och sjukvården. Jag tycker inte en ägare till en friskola ska få sitta på sin rumpa och håva in skattepengar eftersom de valt att dra ner på antalet lärare.

Jag vet vad ni tänker - det var nedskärningar inom skolan även under sossarnas styre. Det var mycket som inte var bra även under denna långa tid i Sveriges historia. Förändring tar tid, och ibland blir det inte bra och då får man prova något annat. Men jag tycker ändå att det är skillnad på att medveten planera reformer som aktivt försämrar för de svaga i samhället, mot att en vision man hade inte fungerade. Dessutom är jag inte sosse, jag är vänsterpartist.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar