Blåpolitik i ett nötskal

Regeringen har beslutat att höja avgiften på SL-kort med 100 kronor per månad, vilket Torbjörn Rosdahl (M) tycker är detsamma som att äta tre chipspåsar mindre i månaden. "Jag antar att det i familjen är två vuxna som jobbar" är hans kommentar till hur mycket årskostnaden blev för en familj. Han menar att med den blåa politiken har alla som arbetar fått mer i plånboken och då har man också råd att betala lite extra för att åka kollektivt.

Det är så jävla typiskt borgarsnack. Sänker vi skatterna så får de som arbetar mer i plånboken, och kan själva betala den välfärd de vill ha (och har definitivt råd med chips). Men, Torbjörn, hur är det med de som inte arbetar, de som räknar varje krona för att få pengarna att räcka varje månad? Hur är det med studenter, pensionärer, arbetssökande och sjukskrivna? De har knappast fått mer pengar med er politik, snarare tvärtom. Men det är klart, de räknas ju inte in i det moderata system som kallas samhälle, så de är väl inte värda att åka kollektivt. Jag vill istället att vi betalar lite mer solidarisk skatt för att gynna de mindre lottade i samhället så även de har råd att åka buss.

En regering ska också aktivt verka för att det ska bli billigare och smidigare att åka kollektivt för att spara på miljön. Punkt!

Föräldraförsäkringen

I helgen var jag i Stockholm och träffade ett helt gäng smarta brudar (och ett par killar) på Feministiskt forum. Det var en grym helg på många sätt, och på lördagen var det flera intressanta föreläsningar/samtal, bl.a. lärde jag mig mer om föräldraförsäkringen. Jag har tidigare sagt att det är den enda frågan inom vänsterpartiet som jag inte bestämt vad jag tycker om. Jag har läst kurser i Amning och Spädbarnspsykologi, plus att min mamma var hemma med alla fyra barnen, så det är klart att jag förut har tänkt att det är så det ska se ut när en familj får barn.

Men jag har faktiskt börjat se det mer logiskt än så, och framför allt mer jämställt. Alla forskare är överens om att amning är det bästa för barnet - men det har visat sig att det till stor del handlar om kroppskontakten. Många som matar sina barn med flaska tar inte av sig så att barnet känner kroppsvärmen. I den senaste kursen jag läste lärde jag mig att det är kroppskontakten första sex månaderna som gör att barnets hjärna utvecklas, vilket gör att man får mindre problem med koncentrationssvårigheter och faktiskt också mindre allergier och färre fall av fetma. Intressant!

Sen är självklart bröstmjölkens innehåll otroligt viktigt, jag erkänner mig vara amningsförespråkare efter de kurser jag läst - MEN kvinnan kan ju vara hemma första tiden medan man helammar. Hur många av föräldralediga mammor helammar egentligen under hela föräldraledigheten? Inte många. Sen är det denna hemska provocerande debatt Lasse startade med anledning av bröstpump. Men vad i hela friden är det egentligen folk är så rädda för? Jag tror många mammor bara tänker av gammal vana att amningen är något mellan mor och barn, utan att reflektera över hur utanför det gör mannen. Jag har hört alldeles för många kommentarer om att "kvinnan är skapad att föda barn och det är mest naturligt att hon också uppfostrar barnet". Jaha, men då ska mannen ut och jaga också, för det är därför han är skapad som fysiskt överlägsen kvinnan!

Iallafall, det var inte amningen jag skulle prata om nu, utan föräldraförsäkringen. Vad är det som säger att en kvinna är mer lämpad att ta hand om ett barn än en man? Att säga att kvinnan har ett annat band till barnet eftersom hon burit det, är för mig ännu en anledning till att pappan bör vara hemma mer så han också får chansen att bilda ett eget band med sitt barn. I en undersökning som kamratposten gjort svarade barn på frågan vem de går till för att prata när de är ledsna och svaret blev:
1. Mamma.
2. Kompis.
3. Någon annan.
4. Ingen alls.
5. Pappa.
De allra flesta av svenska barn håller alltså hellre det ledsna inom sig, än att de går och pratar med sin pappa! Bara denna undersökning borde få alla att framhålla vikten av individualiserad föräldraförsäkring.

Ja men, säger många, min man tjänar mer än mig och därför förlorar vi minst pengar om jag är hemma mer, och det må så vara. Men jag tycker att det är värt en något sänkt materiell standard till förmån för jämställdhet och framför allt till förmån för att mitt barn känner att hen har två föräldrar som är precis lika närvarande. Det är för barnets skull. En annan ursäkt för ojämställd fördelning kan vara att mannen har svårare att gå ner i tid då hans arbete är sådant att han behöver finnas på plats, till skillnad från kvinnan som kanske har ett skiftjobb där andra gör jobbet när hon är borta. Alla dessa ursäkter visar på hur inpräntat det är i våra hjärnor att mannen står över kvinnan, att maktordningen i samhället är starkt patriarkaliskt.

Det finns ALLTID ursäkter för ojämställdhet. "Det passar oss bäst i nuläget". Det finns alltid ursäkter, och det är det som är det olyckliga. Det är svårt att få föräldrarna att vara hemma lika mycket när de måste sänka sin materiella standard på grund av det. Det är svårt att övertala kvinnor och män att deras arbeten är lika mycket värda - och det gäller även VAB-dagar.

Jag vill iallafall att mina barn växer upp med två föräldrar som är precis lika närvarande, och jag vill inte ta ifrån Niklas förmånen att ha det totala ansvaret för våra barn, som kommer att stärka honom i sin papparoll. Att barnet på köpet får en jämställd syn på familjeliv och arbete är bara en bonus.

PS. Dessutom kommer en individualiserad föräldraförsäkring (och jämnare fördelning av VAB-dagar) på sikt att bidra till arbetet om lika lön oavsett kön. Arbetsgivare kommer inte längre att kunna missgynna kvinnors löner med anledning av barn, vilket faktiskt är ganska rationellt i dagens samhälle där mammor är hemma med barnen mycket mer (och därför arbetar mindre) än män. DS.

Världens mest jämställda land

På lördag befinner jag mig i Stockholm för att gå på Feministiskt forum.
Häng med du också, det blir grymt!

bin Ladin

Nyheten kom igår morse till Sverige: bin Laden är död, skjuten av USAs militär. En tio år lång jakt är slut, och hela USA jublar euforiskt. Det enda jag tänker på är det fruktansvärda i att ett helt land jublar över att en människa har dött. Och tror verkligen USA att hotet (deras eget krig) är över nu? De har jagat en människa i tio år, för att han påstås ligga bakom 11/9-attacken. TIO år har de jagat honom, och nu jublar ett land för att de LYCKATS med prestationen att skjuta en nisse i luften.

Jag kommer inte att försvara bin Ladin, även om jag vill framhålla att det alltid finns två sidor av varje mynt och jag är fullkomligt övertygad om att USA har gjort betydligt värre saker än bin Ladin och hans kompisar. Men är det inte lite äckligt att Obama - fredsprisvinnaren - sitter och tittar på en skärm när denna "operation" mördar en människa, och därefter går ut i TV och med ett förnöjt och victorious ansikte deklarerar att de lyckats skjuta den jäveln, och dessutom tar upp sorgen USA kände kring 11/9. Jag blir äcklad. Det är så många olika saker som ligger bakom hans "Justice has been made". Hämdlystenhet, våldsglorifierande och en aning dold rasism. Och hans "God bless America" gör mig illamående och gör att jag funderar på exakt vad som är skillnaden mellan honom och de han krigar mot. Jag ger honom dock en eloge för att han lyfter fram att bin Ladin inte är dödad för att han är muslim utan för att han är massmördare. Frågan är hur många som förstår innebörden av de orden.

Jag tror att USA jublar mycket för att de väntat i 10 år på att se någon seger i ett krig som hittills inte kommit någonstans. Den officiella anledningen till att USA invaderade Afghanistan var att döda Usama bin Ladin och därmed utrota al-Qaida, och nu tror folket att kriget snart ska vara över. Men I've got news for you: Våld föder våld. Det finns alltid något annat sätt. Varför tillfångatog de inte in Ladin, så han fick stå till svars för vad han gjort? Hur många oskyldiga har styrkorna mördat i tron om att de skulle kunna vara bin Ladin?

Jag nämnde att det finns två sidor av alla mynt. Alla i västvärlden, inklusive vi i Sverige, har sett bin Ladin som en massmördare som är en symbol för USAs motstånd, som hatar kristna och sitter i en grotta och planerar dåd mot USA. En muslim som en symbol för alla andra muslimer - ett hot mot oss civiliserade människor... Ungefär 2700 personer dog 11/9, men al-Qaida har utfört betydligt fler dåd mot sina egna länder, mot afghaner, irakier pakistaner och säkert många, många fler civila - varav merparten är just muslimer. Tänk på det. Jag kan inte nog understryka att muslimer, precis som kristna och alla andra, fortfarande är individer. Ingen förtjänar att få en etikett: "Terrorist".

Det är säkert sant att världen blivit en bättre plats utan bin Ladin. men jag tänker främst på de förtryckta i östvärlden, och hoppas att det är ett steg på vägen till att al-Qaida och andra juhadistgrupper upplöses.