De senaste dagarnas största nyheter handlar om uppgifterna Wikileaks läckt ut om USA. Eller, rättare sagt handlar nyheterna OM att Wikileaks läckt ut uppgifter, mer än själva uppgifterna. Många målar upp läckorna som integritetskränkande, landsförräderi, att de skulle öka risken för krig i världen. Än en gång visas Sveriges fega "en svensk tiger"-mentalitet.
Självklart är det bra att uppgifterna kommer fram. Wikileaks har bl.a. avslöjat fysisk och psykisk tortyr av krigsfångar, stöld av statens pengar, pengatvätt som staten ägnat sig åt, mm. Även svenska hemligheter kommer fram, som handlar om våra militära operationer, vapenhandel och affärsuppgörelser.
Jag är väl inte särskilt förvånad över att moderaterna, genom Carl Bildt, fördömer läckorna. Moderaterna har ju senaste veckorna inte direkt gjort sig kända för att vara öppna med sina affärer, då de blåvägrat att avslöja var deras pengar kommer ifrån. Man kan ju undra vad de döljer! Det är bara M och SD som hållt detta hemligt, men den fantastiska motiveringen: "vill inte avslöja den svenska valhemligheten". Vilket skitsnack!
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Äntligen upprättelse?
Det innan valet uppmärksammade fallet om Annica Holmquist, som blivit utförsäkrad trots att hon lider av en svår kronisk sjukdom som gör henne oförmögen att arbeta, har nu åter tagits upp och i dagens Aftonbladet kan vi läsa att försäkringskassan nu ändrat sig och ger Annica ersättning retroaktivt från augusti.
"Äntligen upprättelse!" Kommenterar många till artikeln. Och visst är det fantastiskt att Annica äntligen kan få leva ett någorlunda värdigt liv utan att behöva låna ihop pengar till mat. Men jag blir samtidigt så förbannad. Ska det verkligen behöva ta så förbannat lång tid, ska det verkligen behövas en formulering som "nedsatt för all överskådlig framtid" för att försäkringskassan ska fatta att en människa inte kan leva på luft? Jag tycker synd om alla som arbetar på försäkringskassan, som har sina skitregler att följa och tvingas säga nej till människor som de (förhoppningsvis) skulle vilja hjälpa.
Man kan inte välja när man blir sjuk. Jag vill leva i ett samhälle där jag vet att jag kan få hjälp om jag blir sjukskriven, eller om mina barn blir sjuka. Jag vill inte att de redan utsatta ska straffas för något de själva inte valt. Jag tror inte att alla sjukdomar går att bota, jag tror inte att alla tillstånd går att rehabilitera. Självklart krävs att man först försöker, precis som att vi försöker bota en cancer det första vi gör. Men när man inte KAN arbeta, ska man inte behöva tvingas till att hävda sig, avslag efter avslag. Många tror att vänstersidan vill ge bidrag utan några som helst kontroller på att bidraget behövs, men det är bra ren och skär naivitet och okunskap. Självklart ska rätt människor få rätt ersättning, och självklart ska vi hjälpa människor tillbaka till arbetslivet i 100% av fallen där det är möjligt. Men det är inte alltid möjligt.
Några ord om det som Alliansen kallas "bidragslinjen" som de alltså tycker är motsats till deras "arbetslinje". Alliansen hävdar att med vänsterns politik lever alla på bidrag. Jag hävdar att det är precis lika många som behöver bidrag oavsett vilken politik som förs, men det är skillnad på vilket bidrag man får samt om bidragen blir beviljade. Antalet människor med socialbidrag har ökat dramatiskt under Alliansens styre, just därför att sjuka människor blivit utförsäkrade och tvingats gå till socialen. Jag tycker inte att sjuka människor som inte kan arbeta hör hemma på socialen. Jag tycker rätt bidrag ska betalas ut för rätt anledning - sjuka människor ska få sjukersättning. Jag tycker inte heller att det är värdigt ett modernt samhälle att sjuka människor blir fattiga människor, jag tycker inte det är värdigt att 250 000 barn i Sverige lever under fattigdomsgränsen, många pga att deras föräldrar inte kan arbeta.
Alliansens politik går ut på att alla kan arbeta, men alla vill inte.
Vänsterpartiets politik går ut på att alla vill arbeta, men alla kan inte.
fredag 26 november 2010
Den moderna skolan - en tillbakagång
Den skolpolitik som förs av Alliansen, och ffa Folkpartiet, går ut på att olydiga elever ska straffas för att de duktiga eleverna ska få arbetsro. Arbetsro har varit ett slagord under valspurten, och jag tror många röstade för arbetsro utan att egentligen fundera på innebörden i själva politiken. Folkpartiet tror på 50-talets pekpinnar, skamvrår och lärarnas auktoritet. Vänsterpartiet tror istället på fler specialpedagorer, utbildade lärare, kuratorer och skolsköterskor. Jag tror inte att elever med koncentrationssvårigheter ("bråkiga barn") får det lättare i skolan genom att bli skrämda till tystnad eller bli ifråntagen sin mössa eller mobiltelefon, jag tror att det är andra saker vi måste satsa på långt innan dessa små bekymmer.
Vi ska vara rädda om våra skattepengar. Vi ska inte vara rädda att betala skatt, men då ska vi också kunna vara säkra på att skatten går till rätt saker. Jag röstar på ett parti som placerar mina pengar till skolorna i form av mer personal i olika yrkeskategorier. Man kan också välja att rösta på ett parti som ger pengar till skolorna i form av att införa reformer som ger lärare rätt att beslagta en elevs mössa och som ger extra pengar till ägare av privatägda skolor om eleverna får bra betyg (som om det är ett bevis på skolans effektivitet och kvalitet). Förra året gick 200 MILJONER av våra, dina och mina, skattepengar, direkt ner i plånboken på ägare till friskolor, pengar som istället kunde ha använts till att anställa x antal specialpedagoger och lärare. Jag tycker inte välfärd ska få handla om vinst, det gäller både skolan och hälso- och sjukvården. Jag tycker inte en ägare till en friskola ska få sitta på sin rumpa och håva in skattepengar eftersom de valt att dra ner på antalet lärare.
Jag vet vad ni tänker - det var nedskärningar inom skolan även under sossarnas styre. Det var mycket som inte var bra även under denna långa tid i Sveriges historia. Förändring tar tid, och ibland blir det inte bra och då får man prova något annat. Men jag tycker ändå att det är skillnad på att medveten planera reformer som aktivt försämrar för de svaga i samhället, mot att en vision man hade inte fungerade. Dessutom är jag inte sosse, jag är vänsterpartist.
Vi ska vara rädda om våra skattepengar. Vi ska inte vara rädda att betala skatt, men då ska vi också kunna vara säkra på att skatten går till rätt saker. Jag röstar på ett parti som placerar mina pengar till skolorna i form av mer personal i olika yrkeskategorier. Man kan också välja att rösta på ett parti som ger pengar till skolorna i form av att införa reformer som ger lärare rätt att beslagta en elevs mössa och som ger extra pengar till ägare av privatägda skolor om eleverna får bra betyg (som om det är ett bevis på skolans effektivitet och kvalitet). Förra året gick 200 MILJONER av våra, dina och mina, skattepengar, direkt ner i plånboken på ägare till friskolor, pengar som istället kunde ha använts till att anställa x antal specialpedagoger och lärare. Jag tycker inte välfärd ska få handla om vinst, det gäller både skolan och hälso- och sjukvården. Jag tycker inte en ägare till en friskola ska få sitta på sin rumpa och håva in skattepengar eftersom de valt att dra ner på antalet lärare.
Jag vet vad ni tänker - det var nedskärningar inom skolan även under sossarnas styre. Det var mycket som inte var bra även under denna långa tid i Sveriges historia. Förändring tar tid, och ibland blir det inte bra och då får man prova något annat. Men jag tycker ändå att det är skillnad på att medveten planera reformer som aktivt försämrar för de svaga i samhället, mot att en vision man hade inte fungerade. Dessutom är jag inte sosse, jag är vänsterpartist.
Om högre utbildning
En annan av mina viktigaste frågor inför förra valet handlade om skolan. Alliansen ville (och vill) fortsätta genomföra den reform som innebär att det blir svårare och svårare att få en universitetsutbildning. För det första vill de ändra gymnasiet så att man i 15-årsåldern kan välja att gå en praktisk gymnasieutbildning, som inte ger möjlighet att komma in på högskola/universitet. För det andra vill man minska på komvuxplatserna och göra det svårare att läsa upp redan godkända kurser till bättre betyg. För det tredje vill man höja intagningspoängen på många universitetsutbildningar och förändra grupperna så att de som läst upp betyg på komvux prioriteras senare än de som har gymnasiebetyg. Dessa tre, och fler mindre förändringar, gör det svårare och svårare för vanligt folk att läsa sig till en högre utbildning.
Jag tycker att alla ska ha samma chans till det mesta i livet, inklusive utbildning. Skolan är en av de saker som vi i Sverige varit stolta över, att skolan är lika för alla, oavsett kön, klass och bakgrund. Alla har rätt till skolgång, och så vill jag att det ska fortsätta vara- ändå från dagis till universitet. Jag tycker inte att man ska behöva ta beslut id 15 års ålder som har konsekvenser för hela resten av sitt liv. Jag tycker att alla gymnasieutbildningar ska ge rätt till universitetsstudier. De skarpaste argumenteten Alliansen har för sin politik är att teori inte passar alla människor och att alla yrken inte behöver teoretiska ämnen. På det första argumentet vill jag svara att nej visst, alla människor har inte lätt för de teoretiska ämnena. Men då behöver de stöttning i detta, fler lärare och fler pedagoger. De med, t.e.x., läs- och skrivsvårigheter behöver inte bli utsorterade i en egen grupp där de aldrig får chansen att läsa det de vill, de behöver stöttning och hjälp så att valfriheten kan bli deras, direkt efter studenten efter om 20 år. På det andra argumentet vill jag också framhålla valfrihet. Alliansens syn på valfrihet skiljer sig markant från vänstersidans syn. Att välja ett yrke, t.e.x. bilmekaniker, vid 15 års ålder och sen aldrig i livet kunna ändra sig, är inte valfrihet för mig. Att inte kunna läsa en utbildning eller ens en liten kurs på universitet bara för att man i 15-års ålder drömde om att bli bilmekaniker, är inte valfrihet. Många blåa politiker har uttryckt att vi till vänster nedvärderar arbeten som man kan få efter gymnasiet, och att vi anser att alla borde läsa på universitet, men det kunde inte vara mer fel. Det är ju vi till vänster som står på de lågavlönades sida i alla lägen, och det enda vi vill är att alla ska ha samma möjligheter.
Jag tycker att alla ska ha samma chans till det mesta i livet, inklusive utbildning. Skolan är en av de saker som vi i Sverige varit stolta över, att skolan är lika för alla, oavsett kön, klass och bakgrund. Alla har rätt till skolgång, och så vill jag att det ska fortsätta vara- ändå från dagis till universitet. Jag tycker inte att man ska behöva ta beslut id 15 års ålder som har konsekvenser för hela resten av sitt liv. Jag tycker att alla gymnasieutbildningar ska ge rätt till universitetsstudier. De skarpaste argumenteten Alliansen har för sin politik är att teori inte passar alla människor och att alla yrken inte behöver teoretiska ämnen. På det första argumentet vill jag svara att nej visst, alla människor har inte lätt för de teoretiska ämnena. Men då behöver de stöttning i detta, fler lärare och fler pedagoger. De med, t.e.x., läs- och skrivsvårigheter behöver inte bli utsorterade i en egen grupp där de aldrig får chansen att läsa det de vill, de behöver stöttning och hjälp så att valfriheten kan bli deras, direkt efter studenten efter om 20 år. På det andra argumentet vill jag också framhålla valfrihet. Alliansens syn på valfrihet skiljer sig markant från vänstersidans syn. Att välja ett yrke, t.e.x. bilmekaniker, vid 15 års ålder och sen aldrig i livet kunna ändra sig, är inte valfrihet för mig. Att inte kunna läsa en utbildning eller ens en liten kurs på universitet bara för att man i 15-års ålder drömde om att bli bilmekaniker, är inte valfrihet. Många blåa politiker har uttryckt att vi till vänster nedvärderar arbeten som man kan få efter gymnasiet, och att vi anser att alla borde läsa på universitet, men det kunde inte vara mer fel. Det är ju vi till vänster som står på de lågavlönades sida i alla lägen, och det enda vi vill är att alla ska ha samma möjligheter.
tisdag 23 november 2010
Ett ögonblick...
...Erik Ullenhag, (FP).
Du pratar om Folkpartiets och liberalernas ständiga kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Tillåt mig som socialist att tycka annorlunda.
Du hävdar att vänstern blir arg över att människor tjänar olika mycket pengar. Det stämmer på sätt och vis - men inte på det sättet du vill framhäva. Jag blir arg när arbetande, utbildade människor (bibliotekarier, sjuksköterskor, lärare, arkeologer, läkarsekreterare) tjänar minimibelopp trots åratal av hårt jobb, när andra människor som köper upp småföretag så att bara kedjor finns kvar, sitter på sin rumpa och håvar in miljarder tack vare någon annans arbete. Jag tycker också att man ska få tjäna pengar på sina idéer, som Ingvar Kamprad. Men jag tycker inte det är rimliga summor så som det ser ut idag. Jag tycker att chefer ska få tjäna mer än de anställda, men det ska handla om rimliga skillnader, och de ska vara valda av alla i företaget.
Folkpartister är stolta liberaler, och liberaler står per definition för att människan är en fri varelse som själv och individuellt kan ta många av politikens stora beslut. Liberaler tycker att människan är såpass fri att vi egentligen inte behöver lägga oss i särskilt mycket. Men, Erik Ullenhag, människan är inte fri. Vi måste kämpa för människans frihet. Kvinnor i Sverige har inte valfrihet nog att välja att ha samma lön som män i motsvarande yrkesposition. Invandrare i Sverige har inte valfrihet nog att inte bli diskriminerade. Fabriksarbetare har inte valfrihet nog att få ta del av fabriksägarens stora plånbok. Vi måste ta många politiska beslut innan människan är en fri varelse, och det handlar INTE om ifall folk kan ta ställning till hur länge de ska vara hemma med sina barn, det är större frågor det handlar om. (Det är för övrigt den enda fråga inom V där jag inte bestämt vad jag tycker än, den om delad föräldraförsäkring).
Liberaler tycker att människan är fri nog att kunna bilda sina egna företag, utan undantag. Vänsterpartiet är för småföretag och vill underlätta för dessa. Men det ska inte handla om sjukvård. När människan är fri att privatisera vårdcentraler och sjukhus, kommer dessa ting att placeras där vinsten blir störst istället för där behovet är störst. När människan är fri att konkurrera med andra sjukvårdsföretag kommer priserna gå upp och på sikt kommer vården att bli bäst för de som kan betala för sig. När människan är fri att ensamt, enskilt, äga vårdföretag kommer det alltid sitta någon som håvar in pengar i ett skatteparadis, någon som tjänar pengar på vård, pengar som kunde ha gått till att förbättra vården och anställa mer vårdpersonal.
PS. Jämställ inte kommunister med nazister. Du hävdar att kommunister har "tendenser till diktatursträvanden" vilket går emot allt vad kommunister står för, de du tänker på är Stalinister. DS.
Du pratar om Folkpartiets och liberalernas ständiga kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Tillåt mig som socialist att tycka annorlunda.
Du hävdar att vänstern blir arg över att människor tjänar olika mycket pengar. Det stämmer på sätt och vis - men inte på det sättet du vill framhäva. Jag blir arg när arbetande, utbildade människor (bibliotekarier, sjuksköterskor, lärare, arkeologer, läkarsekreterare) tjänar minimibelopp trots åratal av hårt jobb, när andra människor som köper upp småföretag så att bara kedjor finns kvar, sitter på sin rumpa och håvar in miljarder tack vare någon annans arbete. Jag tycker också att man ska få tjäna pengar på sina idéer, som Ingvar Kamprad. Men jag tycker inte det är rimliga summor så som det ser ut idag. Jag tycker att chefer ska få tjäna mer än de anställda, men det ska handla om rimliga skillnader, och de ska vara valda av alla i företaget.
Folkpartister är stolta liberaler, och liberaler står per definition för att människan är en fri varelse som själv och individuellt kan ta många av politikens stora beslut. Liberaler tycker att människan är såpass fri att vi egentligen inte behöver lägga oss i särskilt mycket. Men, Erik Ullenhag, människan är inte fri. Vi måste kämpa för människans frihet. Kvinnor i Sverige har inte valfrihet nog att välja att ha samma lön som män i motsvarande yrkesposition. Invandrare i Sverige har inte valfrihet nog att inte bli diskriminerade. Fabriksarbetare har inte valfrihet nog att få ta del av fabriksägarens stora plånbok. Vi måste ta många politiska beslut innan människan är en fri varelse, och det handlar INTE om ifall folk kan ta ställning till hur länge de ska vara hemma med sina barn, det är större frågor det handlar om. (Det är för övrigt den enda fråga inom V där jag inte bestämt vad jag tycker än, den om delad föräldraförsäkring).
Liberaler tycker att människan är fri nog att kunna bilda sina egna företag, utan undantag. Vänsterpartiet är för småföretag och vill underlätta för dessa. Men det ska inte handla om sjukvård. När människan är fri att privatisera vårdcentraler och sjukhus, kommer dessa ting att placeras där vinsten blir störst istället för där behovet är störst. När människan är fri att konkurrera med andra sjukvårdsföretag kommer priserna gå upp och på sikt kommer vården att bli bäst för de som kan betala för sig. När människan är fri att ensamt, enskilt, äga vårdföretag kommer det alltid sitta någon som håvar in pengar i ett skatteparadis, någon som tjänar pengar på vård, pengar som kunde ha gått till att förbättra vården och anställa mer vårdpersonal.
PS. Jämställ inte kommunister med nazister. Du hävdar att kommunister har "tendenser till diktatursträvanden" vilket går emot allt vad kommunister står för, de du tänker på är Stalinister. DS.
Dödsstraff
Idag är det 100 år sedan den sista lagliga avrättningen skedde i Sverige. Den första lagen mot dödsstraff kom 1921 (moderaterna röstade emot avskaffandet) men det var inte förrän 1972 som Sverige införde totalförbud mot dödsstraff. Sverige har alltid varit ledande i denna fråga och det är jag stolt över. Det är alldeles för många länder (18, enligt Amnesty) som aktivt, alltså varje år, använder dödsstraffet som straffmetod och hela 59 länder har genomfört avrättningar under de senaste 10 åren. Även i Sverige tycker 20-40% av befolkningen att dödsstraffet ska återinföras.
Dödsstraff är en förlegad och inhuman strafform som blandar ihop sak och person. Det finns en mängd argument mot dödsstraff, jag tänkte gå igenom de fem argument som är störst för mig.
Dödsstraff är en förlegad och inhuman strafform som blandar ihop sak och person. Det finns en mängd argument mot dödsstraff, jag tänkte gå igenom de fem argument som är störst för mig.
- Dödsstraff är oåterkalleligt. Inget brottssystem är felfritt, jag undrar hur många människor i Kina och andra länder som blivit felaktigt dömda och avrättade, jag vet att det är alldeles för många. Bara tanken att en enda människa avrättats på felaktiga grunder borde göra att man motsätter sig straffet.
- Den som sa't han kan va't. Att mörda en mördare - vad gör det oss? Vilka är vi att bestämma över människors liv? Ett dödsstraff är för mig helt likvärdigt med mord. Det är ALDRIG försvarbart att ta någon annans liv, inte ens om det livet man tar har gjort det först. Jag tror inte på hämnd.
- Ett dödsstraff är inte ett straff mot förövaren, utan mot hans familj och vänner.
- Det fungerar inte. Den avskräckande effekten motsvarar inte den som förespråkarna för dödsstraff hävdar. Länder med dödsstraff har i genomsnitt högre brottslighet är andra länder.
- Hat föder hat. Jag blir rädd när jag ser på dokumentärer från USA där demonstranter står utanför rättssalen men plakat och skriker att den åtalade ska dö. Vad är det för människosyn, vad är det för humanism, vad är det för rättvisa?
USA ser sig själva som världens modernaste och mäktigaste land. Det finns många saker jag ogillar med USA, hur det styrts, hur media fungerar och vilken utrikespolitik som förs. I USA är dödsstraffet lagligt i 35 av 50 delstater och används aktivt i 18 av dessa. I delstaten Texas sker flest avrättningar. Där har, i snitt, mer än en person avrättats varje månad sedan dödsstraffet återinfördes 1976. MER än EN PER MÅNAD, i 34 år! USA lever på många sätt kvar i en primitiv forntid. Dödsstraff hör inte hemma i ett modernt samhälle.
torsdag 18 november 2010
Utvisa utvisarna
Varje dag publicerar tidningar artiklar om människor som utvisas till ett land där de riskerar sina liv, där de kommer mista kontakten med sin familj och i vissa fall också där en hel familj utvisas - till olika länder. Varje artikel gör ont att läsa, och jag skäms över att vara svensk. Är det verkligen så vi väljer att behandla våra medmänniskor?
Idag läser jag om Pari och Dilsa, ett flatpar som flytt från Irak till Sverige efter att de mordhotats i sitt hemland pga sin sexuella läggning. Nu väljer det trevliga, välkomnande, säkra landet Sverige att skicka tillbaka dessa kvinnor, trots att migrationsverket säger att den som riskerar att förföljas på grund av sin sexuella läggning ska få skydd i Sverige.
Idag läser jag om Pari och Dilsa, ett flatpar som flytt från Irak till Sverige efter att de mordhotats i sitt hemland pga sin sexuella läggning. Nu väljer det trevliga, välkomnande, säkra landet Sverige att skicka tillbaka dessa kvinnor, trots att migrationsverket säger att den som riskerar att förföljas på grund av sin sexuella läggning ska få skydd i Sverige.
Vissa partier betydligt längre till höger anser att invandringen måste skärpas, och det är verkligen inte bara SD utan även partier i Alliansen. Vissa av dessa partiet försöker också få bort lagen om hets mot folkgrupp eftersom de anser att "alla är lika mycket värda och ingen ska särbehandlas". Fin tanke kanske man kan tycka, men vi är ljusår ifrån att det fungerar i praktiken. Så länge utsatta grupper är just utsatta och oaccepterade i samhället, behöver vi dessa olika lagar för att stärka deras positioner. Så länge muslimer, bostadslösa, handikappade, kvinnor och HBT-personer blir diskriminerade och negativt särbehandlade, behöver vi kämpa för dessa personers rättigheter. Så länge orättvisor i samhället finns, måste vi slåss för att minska dem.
Jag vill leva i ett Sverige där utsatta människor kan få en fristad. Jag vill att vi hjälper de svaga i samhället och stärker deras positioner så att vi på sikt inte har några särskilda utsatta grupper.
onsdag 17 november 2010
Om kommunism och datalagring
Det kanske största slagordet Alliansen och amatörpolitiker använt mot V och Lars Ohly är ordet kommunism. Det folk egentligen tänker på (eftersom de ser det som ett så negativt ting) är nog stalinism, vilket ju faktiskt har flera grundläggande skillnader mot kommunism. Jag tänkte jag skulle försöka sära på dessa begrepp eftersom jag inte ser något egentligt fel i kommunism och är trött på att människor använder det så felaktigt.
Kommunism går ut på att produktionsmedel bör vara gemensamt ägda. Det innebär i praktiken att fabriker, affärer, sjukhus, skolor och alla andra arbetsplatser, äga av alla som arbetar på arbetsplatsen och i vissa fall av alla som brukar arbetsplatsen i fråga - alltså att alla ska äga sjukhus och skola genom att betala skatt. Det är en fin, rättvis och jämställd tanke att alla i t.ex. i en butik är gemensamma ägare, vilket ju kan göra att resurserna fördelas mer jämt mellan personalen. Detta gör också att klyftor mellan olika klasser minskas, eftersom det inte sitter någon rik prick (oftast manlig) som står som ägare och håvar in bisarra mängder pengar utan att göra slitgörat. Många tror att socialister eller kommunister tycker att alla ska ha lika mycket betalt, men det är bara en missuppfattning. Självklart ska människor kunna få olika lön beroende på utbildning och utfört arbete. Det handlar bara om att klyftorna mellan den fattigaste och den rikaste inom samma företag ska minskas. Självklart ska man också kunna ha chefer och människor i en maktposition, men det ska vara förtroendevalda som människorna i företaget litar på. Ett annat missförstånd är att Vänsterpartiet är helt emot privata företag och motverkar småföretagare - men det är faktiskt precis tvärtom. Alliansen underlättar genom sin politik för storföretagare och de få personer som tjänar multum på att Äga, medan Vänsterpartiet vill att småföretagare ska få det bättre. Undantaget är välfärdssystemet, som Vänsterpartiet önskar går tillbaka till att vara gemensamt finansierat och ägt. Det är inte okej att företagare ska kunna placera sjukhus, skolor eller vårdcentraler där de tjänar bäst på det, istället för där behovet är störst. Det är inte okej att privata vårdcentraler kostar mer än andra. Det är inte okej att någon ägare sitter utomlands och håvar in miljoner i ett skatteparadis, pengar som kunde ha satsats på vården.
Vänsterpartiet är socialister, inte kommunister. Skillnaden är att kommunister ser den enda vägen till ett socialistisk samhälle genom att arbetarklassen startar en revolution, V och S vill se socialism genom en reform i samarbete mellan arbetsklassen och överklassen.
Sen finns Stalinism, i det gamla Sovjet där en centralstyrt diktatur tog över och införde kommunism på ett sätt som går emot kommunismens grundtankar. Det blev inte rättvist, inte jämställt, det minskade bara klyftorna genom att alla fick det sämre. Stalinismen hade även inslag av nationalism, antisemitism och rasism, och säkerhetspolisens grepp om folket är emot allt vad socialism heter.
När Alliansen kallar V för kommunister (fast de egentligen inte vet vad det innebär) kan jag inte låta bli att tänka på deras datalagringsförslag som ger mig stalinistiska vibbar. Det går ut på att vanliga människors trafikuppgifter (sms, telefonsamtal och mail) ska kunna sparas av regeringen och polisen för att förebygga brott. Det är en djup och allvarlig kränkring mot människors integritet att avlyssna trafikuppgifter på det sättet. Att Beatrice Ask sen har mage att hävda att denna lagen hjälper till att skydda människor integritet (pga att data BARA sparas i sex månader...) gör mig riktigt irriterad och undrar hur stor del av sveriges folk som går på detta skitsnack. En parantes är att en sådan lag skulle vara ohyggligt dyr att genomföra och skulle kräva mycket resurser och pengar som vi kan lägga på andra saker.
Kommunism går ut på att produktionsmedel bör vara gemensamt ägda. Det innebär i praktiken att fabriker, affärer, sjukhus, skolor och alla andra arbetsplatser, äga av alla som arbetar på arbetsplatsen och i vissa fall av alla som brukar arbetsplatsen i fråga - alltså att alla ska äga sjukhus och skola genom att betala skatt. Det är en fin, rättvis och jämställd tanke att alla i t.ex. i en butik är gemensamma ägare, vilket ju kan göra att resurserna fördelas mer jämt mellan personalen. Detta gör också att klyftor mellan olika klasser minskas, eftersom det inte sitter någon rik prick (oftast manlig) som står som ägare och håvar in bisarra mängder pengar utan att göra slitgörat. Många tror att socialister eller kommunister tycker att alla ska ha lika mycket betalt, men det är bara en missuppfattning. Självklart ska människor kunna få olika lön beroende på utbildning och utfört arbete. Det handlar bara om att klyftorna mellan den fattigaste och den rikaste inom samma företag ska minskas. Självklart ska man också kunna ha chefer och människor i en maktposition, men det ska vara förtroendevalda som människorna i företaget litar på. Ett annat missförstånd är att Vänsterpartiet är helt emot privata företag och motverkar småföretagare - men det är faktiskt precis tvärtom. Alliansen underlättar genom sin politik för storföretagare och de få personer som tjänar multum på att Äga, medan Vänsterpartiet vill att småföretagare ska få det bättre. Undantaget är välfärdssystemet, som Vänsterpartiet önskar går tillbaka till att vara gemensamt finansierat och ägt. Det är inte okej att företagare ska kunna placera sjukhus, skolor eller vårdcentraler där de tjänar bäst på det, istället för där behovet är störst. Det är inte okej att privata vårdcentraler kostar mer än andra. Det är inte okej att någon ägare sitter utomlands och håvar in miljoner i ett skatteparadis, pengar som kunde ha satsats på vården.
Vänsterpartiet är socialister, inte kommunister. Skillnaden är att kommunister ser den enda vägen till ett socialistisk samhälle genom att arbetarklassen startar en revolution, V och S vill se socialism genom en reform i samarbete mellan arbetsklassen och överklassen.
Sen finns Stalinism, i det gamla Sovjet där en centralstyrt diktatur tog över och införde kommunism på ett sätt som går emot kommunismens grundtankar. Det blev inte rättvist, inte jämställt, det minskade bara klyftorna genom att alla fick det sämre. Stalinismen hade även inslag av nationalism, antisemitism och rasism, och säkerhetspolisens grepp om folket är emot allt vad socialism heter.
När Alliansen kallar V för kommunister (fast de egentligen inte vet vad det innebär) kan jag inte låta bli att tänka på deras datalagringsförslag som ger mig stalinistiska vibbar. Det går ut på att vanliga människors trafikuppgifter (sms, telefonsamtal och mail) ska kunna sparas av regeringen och polisen för att förebygga brott. Det är en djup och allvarlig kränkring mot människors integritet att avlyssna trafikuppgifter på det sättet. Att Beatrice Ask sen har mage att hävda att denna lagen hjälper till att skydda människor integritet (pga att data BARA sparas i sex månader...) gör mig riktigt irriterad och undrar hur stor del av sveriges folk som går på detta skitsnack. En parantes är att en sådan lag skulle vara ohyggligt dyr att genomföra och skulle kräva mycket resurser och pengar som vi kan lägga på andra saker.
Mona Sahlin
Efter det väntade beskedet att Mona Sahlin avgår som partiledare för Socialdemokraterna kom artikel efter artikel och blogginlägg efter blogginlägg som handlade om varför det tog henne så lång tid att avgå, och sen gick det över till att spekulera i vem som nu kommer att ta över posten.
Jag gillar Mona Sahlin. Jag tror att hon hade blivit en bra statsminister. Jag förstår inte varför alla hatar henne och varför det är en sån vuxenmobbning på internet. Folk menar att hon inte varit en tillräckligt tydlig ledare för de rödgröna, men jag tror det handlar mer om PR och att synas i allmänhet, att hålla tydligt i sina politika åsikter som parti i helhet, än om partiledarens inflytande. Tyvärr skriver många att de kunde tänka sig att rösta på S om det inte var för Mona Sahlin, och jag skulle hemskt gärna vilja veta varför. För det första vill jag veta vad det är hos henne som gör att man ogillar henne (och säg för guds skull inte Toblerone, det är snart 20 år sedan, DROP IT! Andra politiker som man har förtroende för har gjort värre saker) och dels vill jag veta hur man kan försvara att låta bli att rösta på ett parti enbart pga partiledaren. Jag tror att valförlusten har mycket djupare anledningar än att det var fel partiledare och det är upp till S, V och MP var för sig att rannsaka sig själva och försöka hitta vad som gick fel och samtidigt försöka skapa en ny profil inför valet 2014.
Nu ska S få göra sitt jobb ifred och välja en ny partiledare och kanske också andra poster kommer bytas ut. Jag är inte på långa vägar insatt i alla personligheter som är aktuella för posten, men jag gillar Veronica Palm.
Jag önskar Mona all lycka framöver och hoppas att vuxenmobbningen hon utsatts för inte gjort alltför stor skada på hennes självförtroende.
Jag gillar Mona Sahlin. Jag tror att hon hade blivit en bra statsminister. Jag förstår inte varför alla hatar henne och varför det är en sån vuxenmobbning på internet. Folk menar att hon inte varit en tillräckligt tydlig ledare för de rödgröna, men jag tror det handlar mer om PR och att synas i allmänhet, att hålla tydligt i sina politika åsikter som parti i helhet, än om partiledarens inflytande. Tyvärr skriver många att de kunde tänka sig att rösta på S om det inte var för Mona Sahlin, och jag skulle hemskt gärna vilja veta varför. För det första vill jag veta vad det är hos henne som gör att man ogillar henne (och säg för guds skull inte Toblerone, det är snart 20 år sedan, DROP IT! Andra politiker som man har förtroende för har gjort värre saker) och dels vill jag veta hur man kan försvara att låta bli att rösta på ett parti enbart pga partiledaren. Jag tror att valförlusten har mycket djupare anledningar än att det var fel partiledare och det är upp till S, V och MP var för sig att rannsaka sig själva och försöka hitta vad som gick fel och samtidigt försöka skapa en ny profil inför valet 2014.
Nu ska S få göra sitt jobb ifred och välja en ny partiledare och kanske också andra poster kommer bytas ut. Jag är inte på långa vägar insatt i alla personligheter som är aktuella för posten, men jag gillar Veronica Palm.
Jag önskar Mona all lycka framöver och hoppas att vuxenmobbningen hon utsatts för inte gjort alltför stor skada på hennes självförtroende.
tisdag 16 november 2010
Varför spelar det roll?
"David är kristen och polis - imorgon utvisas han" lyder en rubrik på Aftonbladet. Artikeln handlar om en man från Irak som kommer tvingas tillbaka till sitt hemland och där riskera sitt liv genom sitt blotta existens. Det är inte acceptabelt att skicka människor till ett land där människans liv, integritet och människovärde är i fara. Vi måste få en friare invandring, som tar hänsyn till människor.
MEN. Varför spelar någon roll om David är kristen eller muslim, polis eller lokalvårdare, eller arbetslös för den delen? Alla människor är lika mycket värda och alla bör ha rätt att stanna i Sverige så länge en flytt till hemlandet är farligt för dem. Självklart är det så att kristna är utsatta i sitt hemland där det finns en häxjakt på kristna, men även muslimer bör få skydd här hos oss. I ett land i krig är alla utsatta. Denna vardagsrasism som syns mellan raderna i artikeln, som hävdar att kristna och poliser är mer värda än andra, är skit.
MEN. Varför spelar någon roll om David är kristen eller muslim, polis eller lokalvårdare, eller arbetslös för den delen? Alla människor är lika mycket värda och alla bör ha rätt att stanna i Sverige så länge en flytt till hemlandet är farligt för dem. Självklart är det så att kristna är utsatta i sitt hemland där det finns en häxjakt på kristna, men även muslimer bör få skydd här hos oss. I ett land i krig är alla utsatta. Denna vardagsrasism som syns mellan raderna i artikeln, som hävdar att kristna och poliser är mer värda än andra, är skit.
Vardagsrasism
Visst är det hemskt med hedersmord. Det är hemskt med alla sorters mord. Aftonbladet skriver idag en artikel om ett möjligt hedersmord i Katrineholm, fast det verkar som att den enda grunden polisen har för detta antagande är det faktum att det är en utländsk pappa som mördat sin utländska dotter. Jag frågar mig; hade tidningarna verkligen valt att publicera detta våldsbrott som förstasidenyheter om det inte varit så att pappa och dotter varit utländska, och någon liten polis nämnt det förbjudna ordet... hedersmord?
Jag kan inte låta bli att bli irriterad. HUR många mord sker inte i Sverige idag. HUR många av dom hamnar i tidningen, och HUR många av dessa har förövaren utländsk bakgrund? Vi pratade om detta på en av studiecirkelkvällarna, någon hade siffror på dessa frågor och det var helt groteskt. En alldeles för hög siffra av alla mord där förövaren är född i länder som betraktas som "utländska" (alltså sällan Europa och ännu mer sällan det goda Skandinavien) hamnade i media, jämfört med hur många av svenskars mord som kommer dit - ändå är den grupp som begår flest brott, och då även mord, svenska män. Jag fick också veta saker om det uppmärksammade hedersmordet på Fadime som jag inte vetat förut. Pappan ifråga använde först svenska anledningar till varför han utförde dådet. Han sa sig vara psykiskt labil, alkoholist, ute efter pengar, avundsjuk, alla svenska mordanledningar du kan komma på. FÖRST när den verkliga anledningen kom fram, alltså en osvensk anledning till mordet, då slår tidningar och andra media upp det som jättenyheter. (Sen tror jag att det sker olika sorters "hedersmord" även i svenska familjer, men det är en annan diskussion)
Rasismen växer sig allt större och finns precis överallt i olika former. Om du, liksom jag, är trött på denna vardagsrasism, kan du gå med i Vänsterpartiet och försöka göra något åt det. Inget annat svenskt parti arbetar så aktivt mot rasismen.
Jag kan inte låta bli att bli irriterad. HUR många mord sker inte i Sverige idag. HUR många av dom hamnar i tidningen, och HUR många av dessa har förövaren utländsk bakgrund? Vi pratade om detta på en av studiecirkelkvällarna, någon hade siffror på dessa frågor och det var helt groteskt. En alldeles för hög siffra av alla mord där förövaren är född i länder som betraktas som "utländska" (alltså sällan Europa och ännu mer sällan det goda Skandinavien) hamnade i media, jämfört med hur många av svenskars mord som kommer dit - ändå är den grupp som begår flest brott, och då även mord, svenska män. Jag fick också veta saker om det uppmärksammade hedersmordet på Fadime som jag inte vetat förut. Pappan ifråga använde först svenska anledningar till varför han utförde dådet. Han sa sig vara psykiskt labil, alkoholist, ute efter pengar, avundsjuk, alla svenska mordanledningar du kan komma på. FÖRST när den verkliga anledningen kom fram, alltså en osvensk anledning till mordet, då slår tidningar och andra media upp det som jättenyheter. (Sen tror jag att det sker olika sorters "hedersmord" även i svenska familjer, men det är en annan diskussion)
Rasismen växer sig allt större och finns precis överallt i olika former. Om du, liksom jag, är trött på denna vardagsrasism, kan du gå med i Vänsterpartiet och försöka göra något åt det. Inget annat svenskt parti arbetar så aktivt mot rasismen.
fredag 12 november 2010
Sjukförsäkringen
En av mina och många andras hjärtfrågor inför valet var frågan om sjukförsäkringen. Det har varit den hetaste frågan i media och även bland diskussioner på sociala medier och IRL. Det har varit den enda frågan där de största tidningarna, trots allt, stått på de rödas sida för en gångs skull, istället för att smutskasta Sahlin och Ohly. Och det är väl inte så konstigt att tidningarna i denna specifika fråga valt att stå på vänsterns sida. Det handlar om humanism, om människor - det handlar om straff mot de svaga.
Alliansen slåss för att få människor tillbaka i arbetslivet. Så långt är jag med. De allra flesta mindre frågor låter väldigt bra i sin tanke - det är frågan hur man går tillväga som delar partierna. Alliansen tror att andelen människor som lever på sjukförsäkring men egentligen bara sitter på sin rumpa och struntar i att söka jobb är så pass stor att vi behöver en sjukförsäkring som tvingar dessa människor tillbaka till arbetsmarknaden. I detta ställningstagande struntar Alliansen i de 75 000 människor som är, eller snart kommer att bli, utförsäkrade på grund av ändrad sjukförsäkring. Jag tror inte att en människa blir frisk av att man tar bort hennes ersättning. Jag tror inte att min patient med leukemi som fått cellgifter i omgångar, blir frisk av att man gör honom så fattig att han tvingas sälja sin lägenhet och flytta hem till sin åldrade mamma. Jag tror inte att en mamma som förlorat sina barn i en olycka och lider av PTSD plötsligt blir frisk av att hon förlorar sin enda inkomstkälla och trygghet. Alliansen benämner dessa fall som "enskilda fall" som de inte kan kommentera. Men det är inte enskilda fall, det har blivit mer regel än undantag!
Alliansen förstår inte hur mycket det tär på sjuka människor att behöva gå igenom den här processen. Man är inte särskilt kaxig efter genomgången cellgiftsbehandling, eller när man lider av PTSD. Man har fullt upp att klara sin vardag - att behöva stånga sig blodig hos försäkringskassan hjälper inte de svaga i samhället.
Det finns många frågor i Alliansens politik som gör mig förbannad. Det är klart man blir förbannad när människor i Sveriges ledning gör aktiva val för att försämra villkor för de lägre klasserna i samhället, för kvinnor och för invandrare, och när de gör aktiva val för att öka klyftorna mellan dem själva och dessa grupper. Men det finns få specifika frågor inom Alliansens politik som gör mig så upprörd som just den om sjukförsäkringen. Den är så totalt befriad från allt vad humanism och empati heter, och alla som röstade på Alliansen borde skämmas för detta.
Alliansen slåss för att få människor tillbaka i arbetslivet. Så långt är jag med. De allra flesta mindre frågor låter väldigt bra i sin tanke - det är frågan hur man går tillväga som delar partierna. Alliansen tror att andelen människor som lever på sjukförsäkring men egentligen bara sitter på sin rumpa och struntar i att söka jobb är så pass stor att vi behöver en sjukförsäkring som tvingar dessa människor tillbaka till arbetsmarknaden. I detta ställningstagande struntar Alliansen i de 75 000 människor som är, eller snart kommer att bli, utförsäkrade på grund av ändrad sjukförsäkring. Jag tror inte att en människa blir frisk av att man tar bort hennes ersättning. Jag tror inte att min patient med leukemi som fått cellgifter i omgångar, blir frisk av att man gör honom så fattig att han tvingas sälja sin lägenhet och flytta hem till sin åldrade mamma. Jag tror inte att en mamma som förlorat sina barn i en olycka och lider av PTSD plötsligt blir frisk av att hon förlorar sin enda inkomstkälla och trygghet. Alliansen benämner dessa fall som "enskilda fall" som de inte kan kommentera. Men det är inte enskilda fall, det har blivit mer regel än undantag!
Alliansen förstår inte hur mycket det tär på sjuka människor att behöva gå igenom den här processen. Man är inte särskilt kaxig efter genomgången cellgiftsbehandling, eller när man lider av PTSD. Man har fullt upp att klara sin vardag - att behöva stånga sig blodig hos försäkringskassan hjälper inte de svaga i samhället.
Det finns många frågor i Alliansens politik som gör mig förbannad. Det är klart man blir förbannad när människor i Sveriges ledning gör aktiva val för att försämra villkor för de lägre klasserna i samhället, för kvinnor och för invandrare, och när de gör aktiva val för att öka klyftorna mellan dem själva och dessa grupper. Men det finns få specifika frågor inom Alliansens politik som gör mig så upprörd som just den om sjukförsäkringen. Den är så totalt befriad från allt vad humanism och empati heter, och alla som röstade på Alliansen borde skämmas för detta.
onsdag 10 november 2010
Första inlägget
Eftersom jag mer och mer märkt att min ordinarie blogg fyllts av politiska åsikter tyckte jag att det var dags att skapa en egen sida för detta mitt relativt nyfunna intresse. Jag har alltid slagits för de röda, även innan jag förstod att det var för de röda jag slogs. Efter det senaste valet var jag förbannad, ledsen och besviken och det var först då jag fick tummen ur och blev medlem i Vänsterpartiet, Sveriges enda demokratiska och socialistiska parti, som är det enda parti som kämpar för världens bästa välfärd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)