Men jag har faktiskt börjat se det mer logiskt än så, och framför allt mer jämställt. Alla forskare är överens om att amning är det bästa för barnet - men det har visat sig att det till stor del handlar om kroppskontakten. Många som matar sina barn med flaska tar inte av sig så att barnet känner kroppsvärmen. I den senaste kursen jag läste lärde jag mig att det är kroppskontakten första sex månaderna som gör att barnets hjärna utvecklas, vilket gör att man får mindre problem med koncentrationssvårigheter och faktiskt också mindre allergier och färre fall av fetma. Intressant!
Sen är självklart bröstmjölkens innehåll otroligt viktigt, jag erkänner mig vara amningsförespråkare efter de kurser jag läst - MEN kvinnan kan ju vara hemma första tiden medan man helammar. Hur många av föräldralediga mammor helammar egentligen under hela föräldraledigheten? Inte många. Sen är det denna hemska provocerande debatt Lasse startade med anledning av bröstpump. Men vad i hela friden är det egentligen folk är så rädda för? Jag tror många mammor bara tänker av gammal vana att amningen är något mellan mor och barn, utan att reflektera över hur utanför det gör mannen. Jag har hört alldeles för många kommentarer om att "kvinnan är skapad att föda barn och det är mest naturligt att hon också uppfostrar barnet". Jaha, men då ska mannen ut och jaga också, för det är därför han är skapad som fysiskt överlägsen kvinnan!
Iallafall, det var inte amningen jag skulle prata om nu, utan föräldraförsäkringen. Vad är det som säger att en kvinna är mer lämpad att ta hand om ett barn än en man? Att säga att kvinnan har ett annat band till barnet eftersom hon burit det, är för mig ännu en anledning till att pappan bör vara hemma mer så han också får chansen att bilda ett eget band med sitt barn. I en undersökning som kamratposten gjort svarade barn på frågan vem de går till för att prata när de är ledsna och svaret blev:
1. Mamma.
2. Kompis.
3. Någon annan.
4. Ingen alls.
5. Pappa.
De allra flesta av svenska barn håller alltså hellre det ledsna inom sig, än att de går och pratar med sin pappa! Bara denna undersökning borde få alla att framhålla vikten av individualiserad föräldraförsäkring.
Ja men, säger många, min man tjänar mer än mig och därför förlorar vi minst pengar om jag är hemma mer, och det må så vara. Men jag tycker att det är värt en något sänkt materiell standard till förmån för jämställdhet och framför allt till förmån för att mitt barn känner att hen har två föräldrar som är precis lika närvarande. Det är för barnets skull. En annan ursäkt för ojämställd fördelning kan vara att mannen har svårare att gå ner i tid då hans arbete är sådant att han behöver finnas på plats, till skillnad från kvinnan som kanske har ett skiftjobb där andra gör jobbet när hon är borta. Alla dessa ursäkter visar på hur inpräntat det är i våra hjärnor att mannen står över kvinnan, att maktordningen i samhället är starkt patriarkaliskt.
Det finns ALLTID ursäkter för ojämställdhet. "Det passar oss bäst i nuläget". Det finns alltid ursäkter, och det är det som är det olyckliga. Det är svårt att få föräldrarna att vara hemma lika mycket när de måste sänka sin materiella standard på grund av det. Det är svårt att övertala kvinnor och män att deras arbeten är lika mycket värda - och det gäller även VAB-dagar.
Jag vill iallafall att mina barn växer upp med två föräldrar som är precis lika närvarande, och jag vill inte ta ifrån Niklas förmånen att ha det totala ansvaret för våra barn, som kommer att stärka honom i sin papparoll. Att barnet på köpet får en jämställd syn på familjeliv och arbete är bara en bonus.
PS. Dessutom kommer en individualiserad föräldraförsäkring (och jämnare fördelning av VAB-dagar) på sikt att bidra till arbetet om lika lön oavsett kön. Arbetsgivare kommer inte längre att kunna missgynna kvinnors löner med anledning av barn, vilket faktiskt är ganska rationellt i dagens samhälle där mammor är hemma med barnen mycket mer (och därför arbetar mindre) än män. DS.
Det är tråkigt att du inte ser hur verkligheten är för familjer idag. Skulle dagarna spridas till ett jämställt flöde mellan föräldrarna så finns risken att barnet inte kan vara hemma med en av sina föräldrar hela tiden. Många familjer väljer ekonomin eftersom de så väldigt gärna vill ha tak över huvudet i fortsättningen också. Det resulterar i att barnet inte får hela sin föräldrakontakt den första tiden. Det får bara halva, oftast, och då med sin mamma. Är det bättre anser du? Och det finns faktiskt kvinnor som fullkomligt älskar att umgås med sina barn och gör det gladeligen barnets första år. Det handlar inte om kvinnofällor och allt annat vänstertjafs. Det handlar om att stå upp för att man älskar sina barn. Visst vore det fint om pappor hade möjligheten, men då måste kvinnornas löner höjas först istället för att tvinga föräldrar att dela dagarna. Barnet blir lidande i slutänden.
SvaraRaderaMen det kanske bara vi begriper som faktiskt varit i den situationen. På riktigt.
Tack för mig.
Jag har inte sagt ett ord om kvinnofälla. Jag skulle rent personligt också föredra att vara hemma längre med mina barn - vilken förmån! Men som jag skrev i inlägget vill jag inte beröva männen denna förmån som många gör av gammal vana idag. Självklart handlar det om att man älskar sina barn - men varför fortsätter vi att anta att pappor inte kan göra det lika bra som mammor?
SvaraRaderaNär det gäller lönerna har du givetvis rätt. I det samhälle vi lever i idag (där kvinnor är underordnade männen) har kanske inte alla råd att dela lika (även om många klarar att sänka mannens lön till 80%). Det jag pratar om är flera politiska reformer som givetvis inbegriper fler förändringar än bara denna. Jag tänker inte säga: Nä, männen tjänar mer än kvinnor, så då får vi fortsätta leva i det gamla ojämställda samhället vi vant oss vid. Jag tänker fortsätta slåss för jämställdhet, om du tillåter.
Jag tror att det behövs flera stora förändringar för att börja uppskatta kvinnors arbete, och detta är bara en av förändringarna. Så länge kvinnor är på arbetsmarknaden mindre tid än män kommer vi också att bli behandlade därefter, och detta innefattar såklart även VAB, som jag skrev i inlägget.
Alltid lika trevligt att debattera med en anonym person, tack för det! :-)
(ps. och att bli nedvärderad till att inte veta vad jag talar om, skulle endast funka om jag var ensam i världen om den här åsikten - det är många, många som delar lika med framgångsrikt resultat, utan att vara särskilt rika. Det handlar för de flesta av oss om lite matte, att räkna ut hur mycket man vill ta ut och när - och för den grupp som faktiskt inte ekonomiskt klarar av det behöver andra politiska ändringar som gör att alla har samma möjlighet, t.ex. en vettig sjukkassa).