Det är idag 25 år sedan Olof Palme blev skjuten, vilket såklart kräver ett inlägg till hans minne. Palme dog mer än ett år före jag föddes, så jag är inte lika insatt i hans politiska engagemang som de som var med på hans tid. Jag tycker inte att man ska glorifiera människor bara för att de dött en tragisk död, och jag tror säkert att Palme var långt ifrån perfekt. Det jag vet dock, är att hans hans ideologiska engagemang var öppet och ärligt på ett sätt som få politiker är idag. Palme stod upp för att han var demokrat och socialist, och ideologin var tydlig i hans politik. Idag går fler och fler politiska sammansättningar inåt mitten och är rädda för att prata ideologi av den patetiska anledningen att de kan förlora tveksamma röster. Jag tror att vänstersidan, och då framför allt socialdemokratin, skulle tjäna på att gång på gång uttala sina ideologiska preferenser. I de senaste valen har ideologierna gömts bakom frågor om sjukförsäkring och privata vårdcentraler, men få debatter har handlat om själva ideologin bakom åsikterna i dessa frågor. Detta resulterar såklart i att folk har svårt att veta vad de ska rösta på, och att de "Nya Moderaterna" vinner röster trots att de är samma parti som de var när de var uttalade kapitalister. Det var ett sidospår, åter till Palme.
Jag är, liksom Palme, stolt socialist. I de fall där liberaler erkänner att världen är orättvis, säger de "Deal with it". Socialister däremot kommer aldrig att ge upp kampen om ett samhälle som är till för alla, och kommer aldrig finna sig i de orättvisor som drabbar så stora delar av vår befolkning. Jag håller kvar vid min plats långt till vänster på den politiska skalan och jag hoppas att den blivande socialdemokratiska ledaren ställer sig upp och försvarar socialismen, för det är i den som även socialdemokratin bottnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar